”Solig” är betydelsen av namnet Solnechnoye, och det passar honom verkligen bra! Men nu har vår solstråle flyttat hem till sin nya familj. Vi önskar dem alla lycka med varandra, och myser vid tanken på hur bra de kommer att få det tillsammans.

Ha ett underbart liv, Solne!

Det är som sagt inte lätt att skiljas, men det känns ändå så otroligt bra när de flyttar till uppenbart kärleksfulla hem.

Idag har vi sagt farväl till Salcedo, och önskar honom mycket lycka i sin varma och omtänksamma familj i Stockholm och på Gotland-

Det är aldrig lätt när man kommer till den här punkten, men den här gången känns lite svårare än vanligt. Våra två kullar har varit så underbart harmoniska tillsammans, vi kommer verkligen att sakna dem alla!

Först ut ur boet är Ramon, men det känns lite extra gott i hjärtat att han bor kvar i Växjö. Vi hoppas att han och hans nya husse kommer få ett långt och lyckligt liv tillsammans!

Det känns alltid lika bra när frågan till sist är avgjord – var kommer våra små bebisar att få utvecklas och njuta av livet med sina människor?

Nu är alla i hamn, och kommer att förgylla världen från Uppsala till Warszawa. Extra roligt är det förstås att Ramon också stannar i Växjö och att Solnechnoye inte är längre bort än Kalmar. 🙂

Det är underbart att leva med Burmillor, och det är fantastiskt roligt att se kattungar växa upp. Men det är inte alltid så lätt att fånga dem på bild… Ibland undrar man rentav om man fått fram en ny ras?! :))

Mm… lite har man känslan av att man tittar på en beslutsam lejonflock som bara väntar på ett tillfälle att få utforska andra sidan staketet! Vi hukar oss och hoppas att vi kan begränsa dem till vardagsrummet ytterligare någon vecka så det är lättare att hålla ordning på att ingen smiter.

Ett helt underbart samarbete har de, Zjamila och Tassali. 🙂 Ofta ligger de bredvid varandra och tar hand om bebisar, men det är inte så noga vems de är… Men ibland måste man ju få ta lite ledigt, så då turas de om att ta hand om alla samtidigt. Gulligt!

Det är faktiskt inte så enkelt att lära sig att äta. Helt plötsligt ska man ju inte längre suga i sig maten utan stoppa in den i munnen… Men både R- och S-kull kämpar på, och nu verkar även de minsta ha fattat att det är värt att anstränga sig 😉

Usch, vilka förfärliga dygn! Det var svårt att glädjas fullt ut över Tassalis bebisar, för själv var hon så hängig och onormalt slut. Dessutom hade hon inte krystat ut alla efterbörder. Det blev en lång natt på djursjukhuset i onsdags, där hon fick kalciumdropp eftersom hon låg alldeles för lågt. Det satte dock inte igång några krystvärkar (men vi kunde i alla fall konstatera att det inte fanns fler foster kvar, skönt!) så det blev en ny vända till veterinären igår.

Underbart med kunskap och erfarenhet – stort tack till Annika på Växjö Nya Djurklinik för att hon kunde lugna ner mig med sin saklighet och lugn. Tassali fick smärtstillande och antibiotika. Tempen var fortsatt hög även under torsdag natt, men i morse hade den sjunkit radikalt – och viktigaste av allt: en moderkaka låg i bolådan!!

Nu ska vi bara få henne att äta för egen maskin också, hon gillar INTE matte när det ska tvångsmatas…. men än så länge har hon mjölk till de små, och hon har varit uppe och druckit självmant, så nu hoppas vi att det har vänt!

Otroligt vad det är tärande med oro, när man är bekymrad för sina älskade djur (och måste ställa klockan var tredje timme för att gå upp och ge näringslösning). Men nu hoppas vi att både katt och matte kan pusta ut…

Vi är djupt imponerade av hennes modersinstinkter – hon viker inte från sina små, trots att hon är så trött och slut. Vackert!!