Tja, vad ska man berätta? Vi skulle ju åka på utställning, hade husse och matte bestämt. Hur var det? Åka bil var väl ok, men sedan kom den där flygplatsen! Och flyget! Det rycker i morrhåren bara jag tänker på det.

Fast stället i Zagreb var helt ok – det fanns en kul trappa man kunde springa upp och ner i. Tassali passade på att posera där.

Efter bara några dagar var det dock slut på friden. Då var det utställning. Oj oj oj, vad folk var nyfikna på oss! Vi gjorde vårt bästa för att inte vara så intressanta, men det gick ju förstås inte helt…

Tassali, stackaren, var alldeles för lugn och snäll framme hos domaren, så hon blev förstås nominerad till finalen. Dumsnut! Sånt ska man passa sig för, då är det bara fler som tittar och klämmer på en.

Hon var i alla fall ärlig när hon kommenterade det hela.

Sedan skulle matte och husse åka och titta på vattenfall, och vi fick inte följa med. Det gjorde inte så mycket, nästa hus var också spännande, med en perfekt hylla att sitta och titta ut på.

MASSOR med roliga fåglar!

Nästa anhalt var en vecka vid kusten. Där var det kul! Vi var ute i sele rätt mycket. Grannens katt gjorde matte och husse lite nervös, men det luktade ju bara desto mer spännande. Ok, jag var väl lite nervös också…

Jag gillade i alla fall både utsikten och vilan!

Helt ok, faktiskt, det där landet Kroatien. Det sa Tassali också.

Men till slut tog människorna sitt förnuft till fånga och vi fick komma hem till våra egna lukter igen. Som tur var, hade min dotter inte hunnit riva huset, men hon berättade att hon kommit undan med en hel del bus ändå.