Vi försöker verkligen att inte bli giriga. Vi hade inga problem med att låta Alsace förgylla livet för någon som sällskapskatt, men ju längre tid det tog att hitta ett värdigt hem, ju tydligare blev det att hon egentligen ska gå i avel. Men vi måste ju inte ha allt fint, eller hur?
Det var vårt försök till en osjälvisk hållning – men när det igår blev uppenbart att hon trots allt inte ska flytta till USA, kände vi att nu har vi rätt att låta henne stanna hos oss . Vi gav ju andra en ärlig chans, men nu är det försent, nu har vi bestämt oss! 😉
