Idag skildes våra vägar, och det var riktigt tufft att släppa den här ljuvlige grabben. Men vi inser att han kommer att få det mycket bättre som lycklig kastrat i ett annat hushåll än vårt, och det var inte svårt att se hur kärlek uppstod.
Lev väl, älskade Kenkush! Vi är så glada att vi fick lära känna dig.
Inte världspress, kanske, men kul i alla fall. 🙂 Här finns ett litet reportage från kattutställningen i Kalmar med ett bildspel. Självklart behövde vi inte titta länge för att komma fram till att bilderna på Kisolanza är snyggast…. :))
https://24kalmar.se/bildextra-katter-i-hundratals-samlades-i-iffehallen_5f47e3f5
Sådana här inlägg är inte roliga att skriva. Jag är inte duktig på datorer, så för mig är det mycket arbete med att hålla den här hemsidan uppdaterad. Det är något som ändå känns meningsfullt, eftersom vi tycker att alla ska kunna lära känna den här underbara rasen. Men nu har det blivit extra besvärligt. Efter mycket arbete är hemsidan tillbaka online, men flera viktiga verktyg och inlägg har försvunnit. När jag försöker göra om det, upptäcker jag att det inte alltid går. Jag kämpar på, men vi får se var vi hamnar.
Under tiden vill jag be er följa oss på Facebook om ni har möjlighet till det. Ni hittar oss under namnet “Burmilla Uppfödning”
Idag flyttade han, vår underbare Kenkush, till sin nya familj.
Inte helt enkelt att säga farväl, men vi ser fram emot att få hem honom på någon parning framöver och önskar honom ett lyckligt och lugnare liv utan alla förföriska damer i vardagen…. Vi är helt säkra på att han kommer stortrivas med sin nya tillvaro!
Våra härliga L-beibsar fortsätter sin upptäcktsfärd i livet. Nu kan de äta lite vanlig mat, och är duktiga på att bita varandra också 🙂 De gör sitt bästa för att klättra ur hagen, men vi hoppas vi kan hålla dem där någon vecka till. Vi får se vem som vinner, statistiken är inte helt till människans fördel… 🙂
Tja, vad ska man berätta? Vi skulle ju åka på utställning, hade husse och matte bestämt. Hur var det? Åka bil var väl ok, men sedan kom den där flygplatsen! Och flyget! Det rycker i morrhåren bara jag tänker på det.
Fast stället i Zagreb var helt ok – det fanns en kul trappa man kunde springa upp och ner i. Tassali passade på att posera där.
Efter bara några dagar var det dock slut på friden. Då var det utställning. Oj oj oj, vad folk var nyfikna på oss! Vi gjorde vårt bästa för att inte vara så intressanta, men det gick ju förstås inte helt…
Tassali, stackaren, var alldeles för lugn och snäll framme hos domaren, så hon blev förstås nominerad till finalen. Dumsnut! Sånt ska man passa sig för, då är det bara fler som tittar och klämmer på en.
Hon var i alla fall ärlig när hon kommenterade det hela.
Sedan skulle matte och husse åka och titta på vattenfall, och vi fick inte följa med. Det gjorde inte så mycket, nästa hus var också spännande, med en perfekt hylla att sitta och titta ut på.
MASSOR med roliga fåglar!
Nästa anhalt var en vecka vid kusten. Där var det kul! Vi var ute i sele rätt mycket. Grannens katt gjorde matte och husse lite nervös, men det luktade ju bara desto mer spännande. Ok, jag var väl lite nervös också…
Men Tassali var stencool!
Jag gillade i alla fall både utsikten och vilan!
Helt ok, faktiskt, det där landet Kroatien.
Men till slut tog människorna sitt förnuft till fånga och vi fick komma hem till våra egna lukter igen. Som tur var, hade min dotter inte hunnit riva huset, men hon berättade att hon kommit undan med en hel del bus ändå.
